Jag vet att det här inte är en lista, och jag hinner verkligen inte knåpa ihop en just nu. Men hur i tusans mojäng har jag missat det här?! En rolig detalj är att Laura Harris som spelade Daisy har ersatts av Sarah Wynter som spelade samma skådis syster i 24. Inte någon hitcasting, misstänker jag, men jag slipper i alla fall Harris som jag avskyr. Trailern är inte så jättebra, men vem vet? Filmen kanske blir kalas.
God jul och det där, med.
Sunday, December 23, 2007
Monday, December 17, 2007
5 spel jag längtar efter att få spela mest just nu
5. Rock Band
4. LittleBigPlanet
3. Grand Theft Auto IV
2. Brutal Legend
1. Spore
Kanske inte några originella val, men what can I say? Det är tidigt på morgonen och jag har jobbat alldeles för mycket den senaste tiden.
4. LittleBigPlanet
3. Grand Theft Auto IV
2. Brutal Legend
1. Spore
Kanske inte några originella val, men what can I say? Det är tidigt på morgonen och jag har jobbat alldeles för mycket den senaste tiden.
Friday, December 14, 2007
10 önskefilmer så här i juletider
Du vet den där långfilmen du älskade som barn, den du knappt minns, kanske inte ens vet vad den heter och antagligen aldrig kommer att se igen? Skulle det inte vara bra härligt om den råkade gå på TV huxflux, eller att du hittade den i 3 för 99-lådan på Ica? Det tycker jag med! Här är min topp 10-lista på filmer jag verkligen önskar att jag kunde få se igen (inga filmer inspelade efter 1991 får vara med).
10. Toy Soldiers - Daniel Petrie (1991)
Jag hade redan sett Goonies, massvis med gånger så klart, och fallit hejdlöst för Sean Astin och den här filmen gjorde ju inte saken bättre. Ja, jag är fortfarande svag för honom och Sam Gamgee är den bäste i Sagan om ringen-filmerna, så det så! Hur som helst såg jag den här hos min barndomsvän Cricka, som var en bortskämd men jättesnäll kompis. Den gjorde ett sådant djupt intryck på mig att jag flera år senare släppte allt och bänkade mig framför TV:n när den skulle sändas på sexan. Du kan tänka dig att jag blev ganska grinig när det visade sig vara en helt annan film som inte utspelade sig i en privatskola utan på någon tropisk ö eller vad det nu var. Den kanske är bra, vad vet jag, för sur och grinig stängde jag av TV:n. Orsaken till att den inte kommer högre på listan är för att jag såg till att hyra den för massor med år sedan, men vill gärna se den igen.
9. Sommarmåne - Robert Mulligan (1991)
Det var sommar, jag var ensam hemma och den här gick på SVT och jag såg den mest för att jag hade tråkigt. Detta var långt innan En djävulsk romans och Legally Blonde och Reese Witherspoon var ännu inte något stort hollywoodnamn. Filmen handlar om två systrar och en grannpojke och är bland det sorgligaste man kan hitta, ja tyckte jag då i alla fall. När jag tänker på hur storasyster bryter ihop i trappan har det fortfarande en viss effekt.
8. Gameboy - Todd Holland (1989)
Här minns jag inte mycket. Men det handlar om TV-spel, jag tyckte att den var bra och jag var tvungen att ta IMDb:s forum till hjälp för att hitta den. Jag vill ha mer kött på benen helt enkelt, och håller tummarna för att den ska gå på TV igen. Något säger mig att den inte kommer vara lika bra this time around.
7. Leka med döden - Anthony Simmons (1989)
När jag var liten brukade jag alltid hänga med min bästa kompis hem efter skolan. Vi gjorde smet (jag håller henne ansvarig för mitt godissug idag, för jag var inte så jätteglupsk innan) och kollade på film. Problemet var bara att hon hade typ tre filmer, Tuff Turf, Lilla sjöjungfrun dubbad på spanska och Leka med döden. Den sistnämnda handlar om två småtjejer som utpressar en granne efter att de spionerat på honom. Jag tyckte då att den hade en vuxen ton, lite samma känsla som i Sova med fienden, man fick till och med se storebrorsans flickvän naken (med håriga armhålor) och småtjejerna hade pistol. Jag har helt enkelt en känsla av att den skulle vara bra idag med.
6. En natt på stan - Chris Columbus (1987)
Mina föräldrar brukade umgås med Crickas föräldrar, och då satt vi barn och glodde på film. Jag är ganska säker på att vi såg den här under ett av våra besök. En gång såg vi även Bad Taste, detta var när vi var några år äldre, och jag petade mest i maten efter dricka kräks-scenen. Hur som helst fick jag en girlcrush på Elizabeth Shue (den har inte hållit i sig) och filmen hade den där barnäventyrsfilmkänslan jag fortfarande är så svag för. Men det enda jag minns är att barnvakten misstas för en kändis, och att en kille får en kniv i skon. Eller, foten då.
5. Pin... - Sandor Stern (1988)
Det här är sista gången jag nämner Cricka, jag lovar. Han och hans föräldrar hälsade på oss och med sig hade de två filmer Cricka hade valt. Det var den här och en film jag absolut inte kommer ihåg vad den hette, kanske något med fem eller våning och den handlade eventuellt om en seriemördare. Jag minns något om en madrass i en tunnel, och TV-antenner, om någon vet vilken den är skriv gärna i kommentarerna. Men ja, minnesbilderna av den och Pin... har blandats ihop lite. Hur som helst var Pin... ganska sjuk och jag tyckte inte alls om den twistade tonen då, men under åren har min nyfikenhet väckts och Terry O'Quinn är ju med! Det kan nog vara en spännande och fascinerande film.
4. Mala carodejnice - Zdenek Smetana (1986)
Alla som känner mig bra vet att jag är totalt galen i häxor, och att jag försöker se alla häxfilmer jag någonsin kommer över. Inte Blair Witch-skräckisar, utan filmer där häxorna faktiskt trollar och gör brygder. Den här gick, eller brukade gå, jag minns inte säkert, om påsken och jag minns så otroligt lite. Älskade jag den? Absolut. Men jag tror aldrig att jag kommer ha turen att se den igen.
3. Erics hemlighet - Nick Castle (1986)
Precis som jag är svag för häxerier är jag även svag för övernaturligheter överhuvudtaget. Superhjältar, onda andar, vampyrer, och pojkar som kan flyga. Jag minns tempot som härligt, filmen lite luddigt och kärlekshistorian mellan grannflickan, och pojken som kunde flyga, som riktigt, riktigt underbar. Lite som Vincent och Catherine i Skönheten och Odjuret, men jag kan ju minnas fel så klart.
2. En av grabbarna - Lisa Gottlieb (1985)
För ett litet tag sedan försökte jag beta av massvis med 80-talskomedier, sådant man ska ha sett, men denna fick jag inte tag på. Den är lite Dårfinkar och dönickarig, då den handlar om en tjej som klär ut sig till kille. Den här tjejen gör det dock för skoltidningen och en artikels skull. Jag tror bara att jag var en 7-8 år när jag såg den, för vi hade ännu inte flyttat till det hus jag bodde i från 8-9 års ålder, men jag har klara scener i huvudet ändå. Jag vill verkligen, verkligen, verkligen se den igen.
1. Playing Beatie Bow - Donald Crombie (1986)
Jag bodde på ett litet ställe, så kompisarna var i alla möjliga åldrar och Emelie så mycket som 5-6 år äldre. Men vi hade roligt ändå, mycket för att hon fortfarande ville leka med Barbie sin ålder till trots, och en gång när jag var där satt vi i hennes säng och kollade på film på hennes aslilla TV. Vanligtvis var det som sagt Barbie, eller kort, snack om Tomas Brolin (hennes älskling) eller så såg vi Beverly Hills-piloten. Men nu var det en film om en flicka som reste bakåt i tiden. Lite som Spegel, spegel om ni minns den sommarlovsmorgonserien. Jag lånade till och med boken på biblioteket några år senare, så mycket tyckte jag om filmen. Men ingen annan verkar ha hört talas om den, så jag lär väl aldrig se den igen heller.
Nästan med på listan: Min fantastiska tant (1958), Darby O'Gill och småfolket(1959), Zorros märke (1974), Blixt Gordon (1980), Trollsommar (1980)
10. Toy Soldiers - Daniel Petrie (1991)Jag hade redan sett Goonies, massvis med gånger så klart, och fallit hejdlöst för Sean Astin och den här filmen gjorde ju inte saken bättre. Ja, jag är fortfarande svag för honom och Sam Gamgee är den bäste i Sagan om ringen-filmerna, så det så! Hur som helst såg jag den här hos min barndomsvän Cricka, som var en bortskämd men jättesnäll kompis. Den gjorde ett sådant djupt intryck på mig att jag flera år senare släppte allt och bänkade mig framför TV:n när den skulle sändas på sexan. Du kan tänka dig att jag blev ganska grinig när det visade sig vara en helt annan film som inte utspelade sig i en privatskola utan på någon tropisk ö eller vad det nu var. Den kanske är bra, vad vet jag, för sur och grinig stängde jag av TV:n. Orsaken till att den inte kommer högre på listan är för att jag såg till att hyra den för massor med år sedan, men vill gärna se den igen.
9. Sommarmåne - Robert Mulligan (1991)
Det var sommar, jag var ensam hemma och den här gick på SVT och jag såg den mest för att jag hade tråkigt. Detta var långt innan En djävulsk romans och Legally Blonde och Reese Witherspoon var ännu inte något stort hollywoodnamn. Filmen handlar om två systrar och en grannpojke och är bland det sorgligaste man kan hitta, ja tyckte jag då i alla fall. När jag tänker på hur storasyster bryter ihop i trappan har det fortfarande en viss effekt.
8. Gameboy - Todd Holland (1989)
Här minns jag inte mycket. Men det handlar om TV-spel, jag tyckte att den var bra och jag var tvungen att ta IMDb:s forum till hjälp för att hitta den. Jag vill ha mer kött på benen helt enkelt, och håller tummarna för att den ska gå på TV igen. Något säger mig att den inte kommer vara lika bra this time around.
7. Leka med döden - Anthony Simmons (1989)
När jag var liten brukade jag alltid hänga med min bästa kompis hem efter skolan. Vi gjorde smet (jag håller henne ansvarig för mitt godissug idag, för jag var inte så jätteglupsk innan) och kollade på film. Problemet var bara att hon hade typ tre filmer, Tuff Turf, Lilla sjöjungfrun dubbad på spanska och Leka med döden. Den sistnämnda handlar om två småtjejer som utpressar en granne efter att de spionerat på honom. Jag tyckte då att den hade en vuxen ton, lite samma känsla som i Sova med fienden, man fick till och med se storebrorsans flickvän naken (med håriga armhålor) och småtjejerna hade pistol. Jag har helt enkelt en känsla av att den skulle vara bra idag med.
6. En natt på stan - Chris Columbus (1987)
Mina föräldrar brukade umgås med Crickas föräldrar, och då satt vi barn och glodde på film. Jag är ganska säker på att vi såg den här under ett av våra besök. En gång såg vi även Bad Taste, detta var när vi var några år äldre, och jag petade mest i maten efter dricka kräks-scenen. Hur som helst fick jag en girlcrush på Elizabeth Shue (den har inte hållit i sig) och filmen hade den där barnäventyrsfilmkänslan jag fortfarande är så svag för. Men det enda jag minns är att barnvakten misstas för en kändis, och att en kille får en kniv i skon. Eller, foten då.
5. Pin... - Sandor Stern (1988)
Det här är sista gången jag nämner Cricka, jag lovar. Han och hans föräldrar hälsade på oss och med sig hade de två filmer Cricka hade valt. Det var den här och en film jag absolut inte kommer ihåg vad den hette, kanske något med fem eller våning och den handlade eventuellt om en seriemördare. Jag minns något om en madrass i en tunnel, och TV-antenner, om någon vet vilken den är skriv gärna i kommentarerna. Men ja, minnesbilderna av den och Pin... har blandats ihop lite. Hur som helst var Pin... ganska sjuk och jag tyckte inte alls om den twistade tonen då, men under åren har min nyfikenhet väckts och Terry O'Quinn är ju med! Det kan nog vara en spännande och fascinerande film.
4. Mala carodejnice - Zdenek Smetana (1986)
Alla som känner mig bra vet att jag är totalt galen i häxor, och att jag försöker se alla häxfilmer jag någonsin kommer över. Inte Blair Witch-skräckisar, utan filmer där häxorna faktiskt trollar och gör brygder. Den här gick, eller brukade gå, jag minns inte säkert, om påsken och jag minns så otroligt lite. Älskade jag den? Absolut. Men jag tror aldrig att jag kommer ha turen att se den igen.
3. Erics hemlighet - Nick Castle (1986)
Precis som jag är svag för häxerier är jag även svag för övernaturligheter överhuvudtaget. Superhjältar, onda andar, vampyrer, och pojkar som kan flyga. Jag minns tempot som härligt, filmen lite luddigt och kärlekshistorian mellan grannflickan, och pojken som kunde flyga, som riktigt, riktigt underbar. Lite som Vincent och Catherine i Skönheten och Odjuret, men jag kan ju minnas fel så klart.
2. En av grabbarna - Lisa Gottlieb (1985)
För ett litet tag sedan försökte jag beta av massvis med 80-talskomedier, sådant man ska ha sett, men denna fick jag inte tag på. Den är lite Dårfinkar och dönickarig, då den handlar om en tjej som klär ut sig till kille. Den här tjejen gör det dock för skoltidningen och en artikels skull. Jag tror bara att jag var en 7-8 år när jag såg den, för vi hade ännu inte flyttat till det hus jag bodde i från 8-9 års ålder, men jag har klara scener i huvudet ändå. Jag vill verkligen, verkligen, verkligen se den igen.
1. Playing Beatie Bow - Donald Crombie (1986)
Jag bodde på ett litet ställe, så kompisarna var i alla möjliga åldrar och Emelie så mycket som 5-6 år äldre. Men vi hade roligt ändå, mycket för att hon fortfarande ville leka med Barbie sin ålder till trots, och en gång när jag var där satt vi i hennes säng och kollade på film på hennes aslilla TV. Vanligtvis var det som sagt Barbie, eller kort, snack om Tomas Brolin (hennes älskling) eller så såg vi Beverly Hills-piloten. Men nu var det en film om en flicka som reste bakåt i tiden. Lite som Spegel, spegel om ni minns den sommarlovsmorgonserien. Jag lånade till och med boken på biblioteket några år senare, så mycket tyckte jag om filmen. Men ingen annan verkar ha hört talas om den, så jag lär väl aldrig se den igen heller.
Nästan med på listan: Min fantastiska tant (1958), Darby O'Gill och småfolket(1959), Zorros märke (1974), Blixt Gordon (1980), Trollsommar (1980)
Saturday, December 8, 2007
10 anledningar till varför säsong 1 av 24 inte är speciellt bra
Håll i hatten nu, Sverige, för jag tänker dissa en av era favoritserier! Detta kommer innebära att jag superspoilar allting som har med handlingen i första säsongen att göra, så om du inte sett den kan du ju sluta läsa NU! Annars får du skylla dig själv.
10. Klanterier
Vid ett flertal tillfällen såg jag kameramän och annan utrustning - såg, inte skymtade. Visserligen var det ju ganska roande, men när sådant syns så tydligt kan det ju inte vara speciellt kompetent folk som klippt ihop det hela. Well, serien verkade inte så välproducerad alls om jag ska vara ärlig. Men det var väl FOX, så vad väntade jag mig?
9. Skadad fru
Tänk att det behövde gå en hel säsong innan Palmer fick stake nog att dumpa sitt monster till fru. Det tog på krafterna att sitta och svära mot TV:n så fort hon var i bild. Han kunde gott ha dumpat sin jobbige son med.
8. Taskiga skådisar
Senator Palmer är ju en stilig karl av ståtlig längd, och hans karaktär är ovanligt trevlig. Ja, han var en av få jag faktiskt gillade i serien. Skådespelaren (Dennis Haysbert), däremot, var ju inte så mycket att hänga i julgranen. Det var en ganska fattig serie överhuvudtaget när det gällde skådisarnas prestationer. Han Tony lät ju till och med dubbad! Jag har hört så mycket bra om 24 och blev ordentligt besviken när jag upptäckte den dåliga kvaliteten.
7. Att föra plotten framåt
När hon kvinnan som jobbade för Palmer höll huvud kallt större delen av tiden bara för att hugga ned pretty boy Drazen för att skapa lite spänning i serien blev jag ganska trött. Det kändes inte som något hennes karaktär skulle göra, speciellt inte när hon var filmad och alltså inte skulle ha en chans att gå fri efter rättegång. Nej ännu mindre efter allt hennes snack om att hon ville göra allt för att skydda Palmer, och hon visste att de behövde skurken levande. De hade kunnat ha löst det på ett smidigare sätt.
6. Såpa
Stackars Kim kunde ju inte ens klia sig på näsan utan att hamna i trubbel. Det, och andra tjatiga plotlines som palmerfamiljens ständiga gräl, gjorde att det började dofta Days of Our Lives. Jag vet att man ibland måste gå med på overkliga saker för handlingens skull, och att man ibland gör det med glädje eller utan att ens tänka på det. Men då måste man ha hjälp av duktiga manusförfattare, skådisar och annat och det saknades här. Vi tittare ska dessutom inte behöva använda upp hela vårt lager med tålamod på upprepande scener och dialoger. Suck!
5. Vad hände sedan?
Sedan har vi ju Rick. Vad hände med hans karaktär? Får han fängelse? Hur lång tid? Kan Jack dra i några trådar och förkorta hans straff? Kommer han och Kim ha fortsatt kontakt? Han verkade ju vara redo för att förändra sitt liv, men kommer fängelsevistelsen påverka hans nya inställning negativt? Kommer han ens överleva, eller undvika våldtäkt? Jag har sett fängelsefilmer och en söt kille som han bör hålla hårt i tvålen. Han var helt klart en av de karaktärer jag gillade mest och serien behandlade honom som väldigt obetydlig.
4. Smink
Jag har jävligt svårt att tro på att karlakarlen Jack Bauer använder sig av rouge, underlagskräm, kajal och ögonskugga. Det är ännu mindre troligt att allt skulle sitta på plats efter tjugofyra timmar av arrestering, pangpang och runtspringande. När t.o.m. tonårsflickan Kim hade en naturlig look borde det väl vara ganska lämpligt att även låta Kiefer ha en. Kakigt sminkade actionmän bryter illusionen av att det är på riktigt, kära TV-snubbar.
3. Språk
Jo du förstår, familjen Drazen pratade bruten engelska med varandra. Ganska korkat när de hade gisslan med sig. Att de som bestämmer sedan lät Nina prata utrikiska bara för att skapa ett dundunDUN-moment gjorde ju inte saken bättre. Buuuuu!
2. Terrible Teri
Det tog hela säsongen innan Jacks vidriga fru dog. Den kvinnan gjorde ett sådant uselt jobb att jag jublade lite när Nina äntligen pangade henne, synd bara att man inte fick se det och att det inte var ett skott i pannan. Hon (Leslie Hope) var så värdelös att det hela tiden kändes som att hon ljög, vilket gjorde att karaktären Teri verkade väldigt osympatisk. Att skrynkla ihop ansiktet är inte att le, stumpan. Lär dig att visa lite värme istället för att se ut som att du hatar din man och dotter. Sedan ska du inte lyssna på Joey Tribbianis skådespelarknep som att lukta på fisen (se bilden), det ser inte så proffsigt ut. Alltså var det inte ett dugg gripande när Jack kramade sin döda fru där i slutet, vilket det ju antagligen skulle.
1. Skurken är bäst
När serien gick på 4:an för massor med år sedan lyckades jag se ett enda avsnitt, och det var säsongsavslutningen av säsong ett. När jag och sambon började kolla på skiten för några veckor sedan visste jag alltså redan att Nina var ze bäd guy. Det och att Kim var vid en hamn i slutet var det enda jag mindes dock. Trots detta hejade jag på Nina hela serien igenom, och när hon och Jack möts i garaget i slutet - i varsin bil - och börjar skjuta hoppades jag järnet att hon skulle vinna. När jag hellre ser att säsongens skurk går fri än att hjälten överlever har serien misslyckats rejält.
Nu till den stora frågan: Kommer jag se säsong 2?
Om det inte vore för strejken hade jag sagt nej, men det verkar luta mot ja. Vad fan ska jag annars titta på?
10. Klanterier
Vid ett flertal tillfällen såg jag kameramän och annan utrustning - såg, inte skymtade. Visserligen var det ju ganska roande, men när sådant syns så tydligt kan det ju inte vara speciellt kompetent folk som klippt ihop det hela. Well, serien verkade inte så välproducerad alls om jag ska vara ärlig. Men det var väl FOX, så vad väntade jag mig?
9. Skadad fru
Tänk att det behövde gå en hel säsong innan Palmer fick stake nog att dumpa sitt monster till fru. Det tog på krafterna att sitta och svära mot TV:n så fort hon var i bild. Han kunde gott ha dumpat sin jobbige son med.
8. Taskiga skådisar
Senator Palmer är ju en stilig karl av ståtlig längd, och hans karaktär är ovanligt trevlig. Ja, han var en av få jag faktiskt gillade i serien. Skådespelaren (Dennis Haysbert), däremot, var ju inte så mycket att hänga i julgranen. Det var en ganska fattig serie överhuvudtaget när det gällde skådisarnas prestationer. Han Tony lät ju till och med dubbad! Jag har hört så mycket bra om 24 och blev ordentligt besviken när jag upptäckte den dåliga kvaliteten.
7. Att föra plotten framåt
När hon kvinnan som jobbade för Palmer höll huvud kallt större delen av tiden bara för att hugga ned pretty boy Drazen för att skapa lite spänning i serien blev jag ganska trött. Det kändes inte som något hennes karaktär skulle göra, speciellt inte när hon var filmad och alltså inte skulle ha en chans att gå fri efter rättegång. Nej ännu mindre efter allt hennes snack om att hon ville göra allt för att skydda Palmer, och hon visste att de behövde skurken levande. De hade kunnat ha löst det på ett smidigare sätt.
6. Såpa
Stackars Kim kunde ju inte ens klia sig på näsan utan att hamna i trubbel. Det, och andra tjatiga plotlines som palmerfamiljens ständiga gräl, gjorde att det började dofta Days of Our Lives. Jag vet att man ibland måste gå med på overkliga saker för handlingens skull, och att man ibland gör det med glädje eller utan att ens tänka på det. Men då måste man ha hjälp av duktiga manusförfattare, skådisar och annat och det saknades här. Vi tittare ska dessutom inte behöva använda upp hela vårt lager med tålamod på upprepande scener och dialoger. Suck!
5. Vad hände sedan?
Sedan har vi ju Rick. Vad hände med hans karaktär? Får han fängelse? Hur lång tid? Kan Jack dra i några trådar och förkorta hans straff? Kommer han och Kim ha fortsatt kontakt? Han verkade ju vara redo för att förändra sitt liv, men kommer fängelsevistelsen påverka hans nya inställning negativt? Kommer han ens överleva, eller undvika våldtäkt? Jag har sett fängelsefilmer och en söt kille som han bör hålla hårt i tvålen. Han var helt klart en av de karaktärer jag gillade mest och serien behandlade honom som väldigt obetydlig.
4. Smink
Jag har jävligt svårt att tro på att karlakarlen Jack Bauer använder sig av rouge, underlagskräm, kajal och ögonskugga. Det är ännu mindre troligt att allt skulle sitta på plats efter tjugofyra timmar av arrestering, pangpang och runtspringande. När t.o.m. tonårsflickan Kim hade en naturlig look borde det väl vara ganska lämpligt att även låta Kiefer ha en. Kakigt sminkade actionmän bryter illusionen av att det är på riktigt, kära TV-snubbar.
3. Språk
Jo du förstår, familjen Drazen pratade bruten engelska med varandra. Ganska korkat när de hade gisslan med sig. Att de som bestämmer sedan lät Nina prata utrikiska bara för att skapa ett dundunDUN-moment gjorde ju inte saken bättre. Buuuuu!
2. Terrible Teri
Det tog hela säsongen innan Jacks vidriga fru dog. Den kvinnan gjorde ett sådant uselt jobb att jag jublade lite när Nina äntligen pangade henne, synd bara att man inte fick se det och att det inte var ett skott i pannan. Hon (Leslie Hope) var så värdelös att det hela tiden kändes som att hon ljög, vilket gjorde att karaktären Teri verkade väldigt osympatisk. Att skrynkla ihop ansiktet är inte att le, stumpan. Lär dig att visa lite värme istället för att se ut som att du hatar din man och dotter. Sedan ska du inte lyssna på Joey Tribbianis skådespelarknep som att lukta på fisen (se bilden), det ser inte så proffsigt ut. Alltså var det inte ett dugg gripande när Jack kramade sin döda fru där i slutet, vilket det ju antagligen skulle.
1. Skurken är bäst
När serien gick på 4:an för massor med år sedan lyckades jag se ett enda avsnitt, och det var säsongsavslutningen av säsong ett. När jag och sambon började kolla på skiten för några veckor sedan visste jag alltså redan att Nina var ze bäd guy. Det och att Kim var vid en hamn i slutet var det enda jag mindes dock. Trots detta hejade jag på Nina hela serien igenom, och när hon och Jack möts i garaget i slutet - i varsin bil - och börjar skjuta hoppades jag järnet att hon skulle vinna. När jag hellre ser att säsongens skurk går fri än att hjälten överlever har serien misslyckats rejält.
Nu till den stora frågan: Kommer jag se säsong 2?
Om det inte vore för strejken hade jag sagt nej, men det verkar luta mot ja. Vad fan ska jag annars titta på?
Friday, December 7, 2007
10 original jag missat
A: "Igår såg jag infoga titel, den var riktigt jävla bra!"
B: "Menar du originalet eller remaken?"
A: "Eeeh, var det en remake?!"
Känner du igen dig? Det borde du göra nu när vi lever i en remaketid. Visserligen vet du oftast om att det är en nyinspelning, och många gånger är det du som är person B. Det du egentligen bör göra något åt är att du nöjer dig med att se den nya versionen, eller? Jag ska sluta avfärda original, sluta vara så lat. Är du på?
Alltså, topp 10 långfilmer där jag sett nyinspelningen men inte originalet - i vill se-ordning. Nyinspelningen jag sett står i parentes under titeln. Att filmer som är baserade på böcker, serier eller pjäser inte räknas ska jag väl inte behöva säga?
10. Den vilda biljakten - Peter Collinson - 1969
(The Italian Job - F. Gary Gray - 2003)
Jag är som de flesta andra - heistfilmer och biljaktsrullar är något man lätt kommer in i. Jag har sett en hel del sådana filmer, men inga som är äldre än 20 år. Ja inte vad jag kan komma på i alla fall. Det kanske vore dags att se vad 60-talet går för?
9. Yojimbo – livvakten - Akira Kurosawa - 1961
(För en handfull dollar - Sergio Leone - 1964)
Jag såg faktiskt remaken väldigt nyligen, och jag gillade grundplotten även om utförandet lämnade en hel del att önska. Sedan har jag aldrig sett en film av Kurosawa, så...
8. King Kong - Ernest B Schoedsack, Merian C Cooper - 1933
(King Kong - Peter Jackson - 2005)
Jag har även sett Lange-versionen men det var så länge sedan att jag inte kan sätta ett ärligt betyg och borde kanske se den med. Ärligt talat tror jag inte att jag kommer att gilla någon av dem, men vad gör man inte för allmänbildningen?
7. Storslam i Las Vegas - Lewis Milestone - 1960
(Ocean's Eleven - Steven Soderbergh - 2001)
Heist igen alltså. Well, Brat Pack är jag bekant med, Frat Pack likaså. Men när det gäller Rat Pack är jag desto mer vilsen, även om jag faktiskt såg en film med Dean Martin nyligen. Alla fem ratpackare är med i Storslam i Las Vegas, så det är ju en bra film om man ska lära känna dem.
6. Mumien vaknar - Karl Freund - 1932
(Mumien - Stephen Sommers - 1999)
Det är ju riktigt skamligt att ha sett en hel del varulvs-, vampyr-, frankenstein- och andra monsterrullar men inte en enda mumiefilm förutom de där två med Djungel-George, och ett avsnitt av Buffy så klart. Fy på mig.
5. Hairspray - John Waters - 1988
(Hairspray - Adam Shankman - 2007)
Även om jag inte alltid gillar Waters filmer så gillar jag Waters och har som mål att se så många av hans rullar som möjligt. Tyvärr hann jag se nya Hairspray först, och jag har hört att originalet tack och lov inte har lika mycket sång, så det verkar lovande.
4. Jungfrukällan - Ingmar Bergman - 1960
(The Last House on the Left - Wes Craven - 1972)
Wes Cravens "skräckfilm" är något av det absolut sämsta jag någonsin sett i mitt liv. Den var otroligt ologisk och poänglös, men något säger mig att det inte stämmer om Jungfrukällan. Dessutom kanske det skulle vara rätt passande om den tog min bergmanoskuld? Eller kanske smaklöst, you tell me.
3. Open Your Eyes - Alejandro Amenábar - 1997
(Vanilla Sky - Cameron Crowe - 2001)
Nu gillade jag inte Vanilla Sky överdrivet mycket, men så kan jag även säga det om Tom Cruise och Cameron Diaz. Det jag däremot gillar är idén, och det är ju ganska ofta ickeamerikanska original är bättre än hollywoodversionen så jag har inget att förlora.
2. Himmel över Berlin - Wim Wenders - 1987
(Änglarnas stad - Brad Silberling - 1998)
Så där på rak arm kan jag komma på två filmer jag sett där de talar tyska, och det är Funny Games och Spring Lola, även om de givetvis är fler än så. Några fler i alla fall. Eh, jag måste nog erkänna att jag sett fler filmer med Nic Cage än jag sett tysktalande filmer och det är ju helt katastrofalt! Jag har Himmel över Berlin hemma, jag är otroligt förtjust i filmer om kristen mytologi för att inte vara ett fan av Gud, varför har jag inte sett den ännu?
1. Infernal Affairs - Mak Siu-fai, Andrew Lau Wai-keung - 2002
(The Departed - Martin Scorsese - 2006)
Till skillnad från resten av världen störde jag mig ganska mycket på The Departed, även om den var underhållande för stunden. Men jag har hört att originalet ska vara riktigt bra, och jag misstänker att alla där är mycket hårdare och smartare än Leo, Matt och grabbarna och så länge jag slipper se Jack Nicholson åter igen vara Jack Nicholson är jag glad.
Är någon av dessa rullar baserade på en bok/pjäs/serietidning/liknande kan du ju lämna en kommentar och skälla lite på mig.
B: "Menar du originalet eller remaken?"
A: "Eeeh, var det en remake?!"
Känner du igen dig? Det borde du göra nu när vi lever i en remaketid. Visserligen vet du oftast om att det är en nyinspelning, och många gånger är det du som är person B. Det du egentligen bör göra något åt är att du nöjer dig med att se den nya versionen, eller? Jag ska sluta avfärda original, sluta vara så lat. Är du på?
Alltså, topp 10 långfilmer där jag sett nyinspelningen men inte originalet - i vill se-ordning. Nyinspelningen jag sett står i parentes under titeln. Att filmer som är baserade på böcker, serier eller pjäser inte räknas ska jag väl inte behöva säga?
10. Den vilda biljakten - Peter Collinson - 1969
(The Italian Job - F. Gary Gray - 2003)
Jag är som de flesta andra - heistfilmer och biljaktsrullar är något man lätt kommer in i. Jag har sett en hel del sådana filmer, men inga som är äldre än 20 år. Ja inte vad jag kan komma på i alla fall. Det kanske vore dags att se vad 60-talet går för?
9. Yojimbo – livvakten - Akira Kurosawa - 1961
(För en handfull dollar - Sergio Leone - 1964)
Jag såg faktiskt remaken väldigt nyligen, och jag gillade grundplotten även om utförandet lämnade en hel del att önska. Sedan har jag aldrig sett en film av Kurosawa, så...
8. King Kong - Ernest B Schoedsack, Merian C Cooper - 1933
(King Kong - Peter Jackson - 2005)
Jag har även sett Lange-versionen men det var så länge sedan att jag inte kan sätta ett ärligt betyg och borde kanske se den med. Ärligt talat tror jag inte att jag kommer att gilla någon av dem, men vad gör man inte för allmänbildningen?
7. Storslam i Las Vegas - Lewis Milestone - 1960
(Ocean's Eleven - Steven Soderbergh - 2001)
Heist igen alltså. Well, Brat Pack är jag bekant med, Frat Pack likaså. Men när det gäller Rat Pack är jag desto mer vilsen, även om jag faktiskt såg en film med Dean Martin nyligen. Alla fem ratpackare är med i Storslam i Las Vegas, så det är ju en bra film om man ska lära känna dem.
6. Mumien vaknar - Karl Freund - 1932
(Mumien - Stephen Sommers - 1999)
Det är ju riktigt skamligt att ha sett en hel del varulvs-, vampyr-, frankenstein- och andra monsterrullar men inte en enda mumiefilm förutom de där två med Djungel-George, och ett avsnitt av Buffy så klart. Fy på mig.
5. Hairspray - John Waters - 1988
(Hairspray - Adam Shankman - 2007)
Även om jag inte alltid gillar Waters filmer så gillar jag Waters och har som mål att se så många av hans rullar som möjligt. Tyvärr hann jag se nya Hairspray först, och jag har hört att originalet tack och lov inte har lika mycket sång, så det verkar lovande.
4. Jungfrukällan - Ingmar Bergman - 1960
(The Last House on the Left - Wes Craven - 1972)
Wes Cravens "skräckfilm" är något av det absolut sämsta jag någonsin sett i mitt liv. Den var otroligt ologisk och poänglös, men något säger mig att det inte stämmer om Jungfrukällan. Dessutom kanske det skulle vara rätt passande om den tog min bergmanoskuld? Eller kanske smaklöst, you tell me.
3. Open Your Eyes - Alejandro Amenábar - 1997
(Vanilla Sky - Cameron Crowe - 2001)
Nu gillade jag inte Vanilla Sky överdrivet mycket, men så kan jag även säga det om Tom Cruise och Cameron Diaz. Det jag däremot gillar är idén, och det är ju ganska ofta ickeamerikanska original är bättre än hollywoodversionen så jag har inget att förlora.
2. Himmel över Berlin - Wim Wenders - 1987
(Änglarnas stad - Brad Silberling - 1998)
Så där på rak arm kan jag komma på två filmer jag sett där de talar tyska, och det är Funny Games och Spring Lola, även om de givetvis är fler än så. Några fler i alla fall. Eh, jag måste nog erkänna att jag sett fler filmer med Nic Cage än jag sett tysktalande filmer och det är ju helt katastrofalt! Jag har Himmel över Berlin hemma, jag är otroligt förtjust i filmer om kristen mytologi för att inte vara ett fan av Gud, varför har jag inte sett den ännu?
1. Infernal Affairs - Mak Siu-fai, Andrew Lau Wai-keung - 2002
(The Departed - Martin Scorsese - 2006)
Till skillnad från resten av världen störde jag mig ganska mycket på The Departed, även om den var underhållande för stunden. Men jag har hört att originalet ska vara riktigt bra, och jag misstänker att alla där är mycket hårdare och smartare än Leo, Matt och grabbarna och så länge jag slipper se Jack Nicholson åter igen vara Jack Nicholson är jag glad.
Är någon av dessa rullar baserade på en bok/pjäs/serietidning/liknande kan du ju lämna en kommentar och skälla lite på mig.
Thursday, December 6, 2007
10 kommande filmer jag längtar efter att se mest just nu
"Kommande" som i svensk premiär i dec 07 - feb 08. Jag låter trailerna stå för snacket. And also, heter det verkligen trailerna?
10. Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street - 080222
9. Hallam Foe - 080118
8. Förtrollad - 071221
7. Försoning - 080111
6. Jumper - 080215
5. Juno - 080125
4. No Country for Old Men - 080215
3. I Am Legend - 080104
2. The Darjeeling Limited - 071225
1. Cloverfield - 080208
Frågan är hur många av dessa jag tänker se på bio, och svaret på den frågan är antagligen: Inga. Kanske Cloverfield. Jag ser bara action, scifi, äventyr och fantasy på bio nämligen, allt annat är bäst hemma.
10. Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street - 0802229. Hallam Foe - 080118
8. Förtrollad - 071221
7. Försoning - 080111
6. Jumper - 080215
5. Juno - 080125
4. No Country for Old Men - 080215
3. I Am Legend - 080104
2. The Darjeeling Limited - 071225
1. Cloverfield - 080208
Frågan är hur många av dessa jag tänker se på bio, och svaret på den frågan är antagligen: Inga. Kanske Cloverfield. Jag ser bara action, scifi, äventyr och fantasy på bio nämligen, allt annat är bäst hemma.
Wednesday, December 5, 2007
10 "Va, har du inte sett den?!?!?!"
Låt säga att du träffat en ny person och att du efter lite filmsnack får reda på att han eller hon aldrig sett Jurassic Park eller en polisskolanfilm eller kanske Star Wars. Erkänn att du med gapande mun kommer, nästan lite anklagande, att skrika "Va, har du inte sett den?!?!?!". Om du sedan tänker efter lite så vet ju du att du faktiskt har en hel del filmer du missat, så du kanske inte ska säga något? Här är de 10 jag bör skämmas mest över att jag inte sett (jag kommer inte ta med sådana jag börjat kolla på).
10. Lawrence av Arabien - David Lean - 1962
En mastodontrulle det regnade oscarsnomineringar över, och som dessutom vann sju av dem. Den dyker ständigt upp på bästa film-listor och regissören har regisserat en hel del klassiker till. Det kanske är dags för mig att se den.
9. Chinatown - Roman Polanski - 1974
Jag gillar inte Jack Nicholson, och om du stör dig på det kan du sluta läsa nu för han är inte den enda hjälten jag kommer smådissa i den här listan. Han spelar alltid samma karaktär, och den enda filmen jag sett som är ett undantag är Korpen. Där har han tights, är ung och ser ut som min gamla klasskamrat Filip som luktade äckligt. Filmen är från 60-talet, och det mesta jag sett med Jackie boy är från 80-talet och framåt så för att inse hans storhet kanske jag borde vidga mina vyer. Chinatown är en hyllad klassiker, och känns som ett självklart val.
8. En kvinnas doft - Martin Brest - 1992
Vad gör den här bland alla andra tungviktare och klassiker, kanske du tänker nu. Jo det är så här att alla har sett den är utom jag, så jag fattar inte huuuuua-referensen och jag har väl inte heller riktigt insett grejen med Pacino. Japp, you heard me.
7. Citizen Kane - Orson Welles - 1941
Att många anser detta vara bästa filmen någonsin - alla kategorier - borde räcka som anledning. Att den inte hamnar högre på listan är för att den stora massan faktiskt inte sett den (misstänker jag).
6. Dirty Harry - Don Siegel - 1971
Clintan, en av världens mest kända filmrepliker, polisfilmen av alla polisfilmer och jag har missat den. Skam på torra land för sjutton gubbar! Vilka värdelösa storebrödar jag hade, de "tvingade" mig minsann se att westernclintan och Örnnästet (tack!), men inte Dirty Harry. Fnys.
5. Mitt liv som hund - Lasse Hallström - 1985
Hallström är antagligen den svenska regissör jag sett flest filmer av, men den enda svenska filmen i gänget är Tuppen. Efter Mitt liv som hund blev det Hollywood med Julia Roberts och Johnny Depp, Lasse hade ju blivit oscarsnominerad för bästa regissör! Men ändå har jag helt lyckats missa rullen. Fy skäms på mig.
4. Apornas planet - Franklin J Schaffner - 1968
Jag har sett Tim Burtons version, och det gör en ju inte mycket lyckligare. Inte för att jag tror att den här ska vara så mycket bättre, men det tillhör ju för tusan allmänbildningen. Hur många gånger dyker det inte upp referenser till den här rullen i film och TV-serier? Skulle vara skönt att vara in on the joke nästa gång.
3. Mandomsprovet - Mike Nichols - 1967
En av de där klassikerna med stort K - som dessutom har ett minst lika klassiskt soundtrack. Förra våren såg jag, fråga mig inte varför, Ryktet går som ju är lite av en uppföljare till Mandomsprovet och den var helt värdelös. Jag måste lära mig att prioritera.
2. År 2001 - ett rymdäventyr - Stanley Kubrick - 1968
Jag vet en sak om den här filmen: Apor som slår med pinnar till Also Sprach Zarathustra. That's it, och det är ju för sorgligt för någon som kallar sig filmtipsare!
1. Taxi Driver - Martin Scorsese - 1976
Japp, jag erkänner, jag har aldrig sett Taxi Driver och vi äger den på DVD. Orsaken är att jag aldrig varit något vidare Scorsese- eller De Niro-fan. Hädar jag nu igen? Ni får slå mig. Den enda riktigt bra Scorseserullen jag sett är Maffiabröder, men så har jag ju inte sett hans äldre filmer. Jag borde verkligen ge denna en chans.
Jag har faktiskt börjat beta av klassiker jag aldrig sett, först ur är westernrullar men jag kommer nog till den här listan förr eller senare.
10. Lawrence av Arabien - David Lean - 1962En mastodontrulle det regnade oscarsnomineringar över, och som dessutom vann sju av dem. Den dyker ständigt upp på bästa film-listor och regissören har regisserat en hel del klassiker till. Det kanske är dags för mig att se den.
9. Chinatown - Roman Polanski - 1974
Jag gillar inte Jack Nicholson, och om du stör dig på det kan du sluta läsa nu för han är inte den enda hjälten jag kommer smådissa i den här listan. Han spelar alltid samma karaktär, och den enda filmen jag sett som är ett undantag är Korpen. Där har han tights, är ung och ser ut som min gamla klasskamrat Filip som luktade äckligt. Filmen är från 60-talet, och det mesta jag sett med Jackie boy är från 80-talet och framåt så för att inse hans storhet kanske jag borde vidga mina vyer. Chinatown är en hyllad klassiker, och känns som ett självklart val.
8. En kvinnas doft - Martin Brest - 1992
Vad gör den här bland alla andra tungviktare och klassiker, kanske du tänker nu. Jo det är så här att alla har sett den är utom jag, så jag fattar inte huuuuua-referensen och jag har väl inte heller riktigt insett grejen med Pacino. Japp, you heard me.
7. Citizen Kane - Orson Welles - 1941
Att många anser detta vara bästa filmen någonsin - alla kategorier - borde räcka som anledning. Att den inte hamnar högre på listan är för att den stora massan faktiskt inte sett den (misstänker jag).
6. Dirty Harry - Don Siegel - 1971
Clintan, en av världens mest kända filmrepliker, polisfilmen av alla polisfilmer och jag har missat den. Skam på torra land för sjutton gubbar! Vilka värdelösa storebrödar jag hade, de "tvingade" mig minsann se att westernclintan och Örnnästet (tack!), men inte Dirty Harry. Fnys.
5. Mitt liv som hund - Lasse Hallström - 1985
Hallström är antagligen den svenska regissör jag sett flest filmer av, men den enda svenska filmen i gänget är Tuppen. Efter Mitt liv som hund blev det Hollywood med Julia Roberts och Johnny Depp, Lasse hade ju blivit oscarsnominerad för bästa regissör! Men ändå har jag helt lyckats missa rullen. Fy skäms på mig.
4. Apornas planet - Franklin J Schaffner - 1968
Jag har sett Tim Burtons version, och det gör en ju inte mycket lyckligare. Inte för att jag tror att den här ska vara så mycket bättre, men det tillhör ju för tusan allmänbildningen. Hur många gånger dyker det inte upp referenser till den här rullen i film och TV-serier? Skulle vara skönt att vara in on the joke nästa gång.
3. Mandomsprovet - Mike Nichols - 1967
En av de där klassikerna med stort K - som dessutom har ett minst lika klassiskt soundtrack. Förra våren såg jag, fråga mig inte varför, Ryktet går som ju är lite av en uppföljare till Mandomsprovet och den var helt värdelös. Jag måste lära mig att prioritera.
2. År 2001 - ett rymdäventyr - Stanley Kubrick - 1968
Jag vet en sak om den här filmen: Apor som slår med pinnar till Also Sprach Zarathustra. That's it, och det är ju för sorgligt för någon som kallar sig filmtipsare!
1. Taxi Driver - Martin Scorsese - 1976
Japp, jag erkänner, jag har aldrig sett Taxi Driver och vi äger den på DVD. Orsaken är att jag aldrig varit något vidare Scorsese- eller De Niro-fan. Hädar jag nu igen? Ni får slå mig. Den enda riktigt bra Scorseserullen jag sett är Maffiabröder, men så har jag ju inte sett hans äldre filmer. Jag borde verkligen ge denna en chans.
Jag har faktiskt börjat beta av klassiker jag aldrig sett, först ur är westernrullar men jag kommer nog till den här listan förr eller senare.
Subscribe to:
Posts (Atom)
