10 filmer jag skäms över att jag inte såg klart

10. De förlorade barnens stad - Jean-Pierre Jeunet, Marc Caro - 1995
Jag somnade. Min ursäkt? Jag var ung, såg den sent på kvällen på en sketen, liten TV och hade då aldrig sett en jeunetfilm så jag visste ju inte vad jag missade. Ska se om, ska se om, ska se om.

9. Short Cuts - Robert Altman - 1993
Den här är jag ganska grinig över att jag inte såg klart, för jag hade med glädje tryckt dit ett lågt betyg på den. Det var samtidigt som Eurovision Song Contest, något jag vanligtvis inte kollar på, men i en av Short Cuts reklampauser zappade jag och såg några galna, rosa fransmän med låtsaskatter runt axlarna. Det var bra mycket mer intessant än urtrista Short Cuts. Det tråkiga var bara att det inte var mycket kvar av filmen, och den är ju en man ska ha sett. Suck.

8. Dawn of the Dead - George A Romero - 1978
Vi bodde hos svärmor en sommar och ibland låg vi i gästsängen och tittade på film på latopen. Dawn of the Dead var en sådan film, men klockan var mycket och vi trötta så vi stängde av. Det var tre år sedan. Så varför har vi inte sett klart den efter det? Jag har ingen aning, för vi har lyckats se Night of the Living Dead, Day of the Dead och nyinspelningen av Dawn of the Dead sedan dess. Ibland är man allt bra dum.

7. Solaris - Andrej Tarkovskij - 1972
Ibland vill även ett okultiverat opretto som jag se rysk film, och visst började Solaris helt okay. Lite stillsam kanske, men det gillar jag. Något jag inte gillar däremot är att se en snubbe åka bil i tråkiga tio minuter, så jag stängde av. Kalla mig dampbarn om du vill, men det är så det ligger till.

6. Kids - Larry Clark - 1995
Det var nittiotal, jag var ung och bodde hemma. Kids går på TV, jag tittar och in klampar mamma. "Nej VAD är det du tittar på?" gastar hon och stänger av. Detta trots att jag alltid fått se precis vad jag vill. Borde ha kämpat mer för att få se klart filmen så skäms på mig.

5. Irréversible - Gaspar Noé - 2002
Don't hate on me, jag blev åksjuk! Kvaliteten var det lite så där med, så filmen ska absolut få en andra chans.

4. Blues Brothers - John Landis - 1980
Jag stängde faktiskt av för att jag blev uttråkad. Japp, jag vet att alla älskar den här, men jag gjorde det helt frivilligt. Ångrar jag mig? Javisst! Vi såg mer eller mindre bara biljakten så jag gav den ingen riktig chans och jag gillar ju Dan Aykroyd!

3. Fear and Loathing in Las Vegas - Terry Gilliam - 1998
Det här är faktiskt riktigt pinsamt, för jag tyckte att filmen började jävligt bra. Men min då nyblivna sambo förförde mig och ja. Ni vet hur det är. Sedan dess har den jäveln sett om den utan mig. Moooorrrr.

2. Scarface - Brian De Palma - 1983
Min gamla chef köpte den till mig då han tyckte att det var en skam att jag inte sett den. Så jag och min kompis stoppade in den i videon en sommarförmiddag och började kolla. Men tydligen hade vi väldigt mycket att prata om för helt plöstligt hade mer än halva filmen gått och vi hade ingen aning om vad som hänt. Förlåt gamla chefen.

1. Casablanca - Michael Curtiz - 1942
En film som är otroligt omtyckt av både kritiker och publik, en riktig klassiker helt enkelt, och den innehåller dessutom en "Heja Sverige!" i form av Ingrid Bergman. Men inte har jag sett den. I somras gick den på TV, jag bänkade mig och efter en kvart snusade jag på som ett liten spädbarn. När jag vaknade var filmen slut, men jag var faktiskt sjuk.