Jag har blivit värvad

Det är www.tvbloggen.com som gäller nuförtiden.
Yeap.

Buffy säsong 1 - karaktärerna

Avsnitten är avklarade, men karaktärerna då? Precis som jag blev förvånad över vilka avsnitt jag gillade, blev jag lite förvånad över vilka karaktärer jag tyckte bäst om. För det kommer förändras, det vill jag lova, och det skiljer sig ganska mycket från vad jag tyckte när jag var yngre.
Det är ju sorgligt att behöva säga det, för Alyson Hannigan hade mycket mer erfarenhet än en del av sina kollegor, men bitvis är hon helt bedrövlig. Hon är givetvis väldigt charmig, och karaktären är bra skriven men Hannigan levererar helt enkelt inte alltid. Det gör att Willow inte kan komma högre än på femte plats. Misströsta dock inte, för även om det är sista plats så är det här Buffy och där är även det sämsta bra.
Stunder jag gillar lite extra
+ När hon lurar Cordelia att trycka på delete på datorlektionen (The Harvest).
+ I kemisalen när hon för första gången blandar till en brygd. Om hon bara visste vart det kommer att leda så småningom... (The Witch).
+ Gråtande Willow som precis blivit riktigt illa behandlad av Hyenaxander (The Pack).
+ En skräckslagen Willow springer av scenen under talangjakten (The Puppet Show).
+ Xander övar på att bjuda ut Buffy genom att gå igenom sitt lilla tal med stackars Willow, som sitter valpigt kär och njuter av hans uppmärksamhet. Buhu vad sorgligt (Prophecy Girl).
+ Willow visar att hon inte är en dörrmatta längre genom att dissa Xander när han fått ett nej från Buffy och istället tycker att han och Will kan gå till balen tillsammans (Prophecy Girl).

Varken Giles eller underbara Joyce får speciellt mycket plats i den här säsongen, det är tonåringarnas avsnitt. Men visst hinner vi lära känna Buffys Väktare ganska bra. Han är väldigt brittisk, något som aldrig är dåligt, och lite fjompig men är samtidigt en vuxen, intelligent man som är beredd att ta ansvar för sin lilla kull. Jag måste dock säga att han ännu är lite för happy go lucky för mig, jag tycker bättre om den aningen cyniske, bittre men rolige Giles han senare utvecklas till.
Stunder jag gillar lite extra
+ Den fantastiska entusiasm, som egentligen aldrig lämnar honom (haha som när han utklädd öppnar The Magic Box), han visar när han dumpar vampyrboken på disken i sin första scen med Buffy (Welcome to the Hellmouth).
+ När Giles, extremt upprörd och bestört, beskyller Buffy för att vilja gå med i en sekt, varpå det är ett klipp och vi får se Buffy i full hejarklacksledarmundering. Långt ord (The Witch).
+ En jobbig Cordelia tjatar på Giles om talangjakten, och han blir av med henne genom att stirra på hennes huvud och säga "Your hair..." (The Puppet Show).
+ Att Giles största mardröm är att Buffy dör. Aaaaw (Nightmares).
+ När han bestämmer sig för att slåss mot The Master så att Buffy inte ska behöva dö. Här kickas deras fantastiska pappa-dotter-relation igång (Prophecy Girl).
+ Giles söta bil.

Vad jag mindes så gillade jag inte alls Cordelia förrän Angel, inte ens som bitch (och jag brukar gilla bitchar), och att hon var en väldigt dålig skådis. Men hon var faktiskt inte lika dålig som jag mindes utan känns nära på perfekt som självcentrerade Cordelia och är den som har roligast repliker. Vi får även se glimtar av något mer än bara en blåst fjolla, då hon visar sig vara en ordentlig student, rapp i käften och faktiskt har något sorts djup hon är rätt bra på att dölja.
Stunder jag gillar lite extra
+ Cordelias ytliga mardrömmar (Nightmares).
+ När hon ber Buffy om hjälp, då hon hoppas på att Buffy är med i ett gäng, eller något (Out of Mind, Out of Sight).
+ När hon kommer till Willow och Ms Calenders räddning och kör rakt in i skolan (Prophecy Girl).
+ Alla hennes snappy comebacks och naivt egocentriska kommentarer och reflektioner säsongen igenom.

Det första som slår mig är hur otroligt söt Sarah Michelle Gellar är i första säsongen, och hur lik hon är Michelle Trachtenberg. Den castingen blir helt plötsligt så otroligt mer logisk. Hon är normalviktig, charmig, energisk, supergullig och har helt sjukt korta klänningar. Det ser inte helt smidigt ut alla gånger. Jag gillar Buffy skarpt den här säsongen, och hur hon utvecklas från att fortfarande vara lite av den dumma blondinen i början till att bli en ung kvinna redo att ge upp allt för att rädda världen. Dessutom är det nästan alltid hon som kommer på lösningen, hon är mycket smartare än vad hon tror!
Stunder jag gillar lite extra
+ När hon lurar puckade Luke att det är solljus som flödar in i The Bronze (The Harvest).
+ Buffy har blivit förtrollad och beter sig som en fjantig fyllekaja och råkar bland annat kasta iväg en stackars hejarklacksledare som en vante under try outs (The Witch).
+ Xander är i fara så stenhårda Buffy letar upp Forkguy och tvingar honom att sniffa till sig lärarinnans hus (Teacher's Pet).
+ Hur Buffys ögon glittrar när hon pratar med Angel inne på The Bronze (Never Kill a Boy on the First Date).
+ När Buffy plåstrar om Angel, som ler så sött, inne i sitt kök. Hur gullig scen som helst, och jag var aldrig en Bangel shipper (Angel).
+ När Buffys pappa säger till henne att han och Joyce skildes på grund av henne, ja i mardrömsverkligheten alltså (Nightmares).
+ Buffys "Giles, I'm sixteen years old. I don't wanna die."-tal (Prophecy Girl).
+ Alla hennes scener med Joyce, de är så bra ihop (Kristine Sutherland är fantastisk överhuvudtaget).

Den största överraskningen för mig var hur mycket jag gillade Xander, och att han faktiskt var riktigt söt. Jag mindes honom som ganska jobbig, inte speciellt attraktiv (förutom i The Pack) och inte så intressant. Jag hade fel. Han är helhjärtat där för sina vänner och lyckas vara både feg och modig på samma gång - samtidigt som han är rolig och med ett riktigt mean streak. Hans lilla förälskelse i Buffy yttrar sig som extrem svartsjuka över killar som hon visar intresse för, och han döljer inte hur mycket han avskyr Angel. Han är långt ifrån en perfekt människa, men det är det som gör honom så bra.
Stunder jag gillar lite extra
+ När den annars så pratige Xander kliver ut mellan bokhyllorna efter att ha tjuvlyssnat på Buffy och Giles, och det enda han kan säga är "What?!??!" (Welcome to the Hellmouth).
+ När han råkar döda Vampjesse (The Harvest).
+ Xanders dröm där han räddar Buffy, och hon vill ha honom (Teacher's Pet).
+ Att han har en tweetyklocka, medan Owen har ett fickur. En av säsongens absoluta höjdpunkter. Hahahaha (Never Kill a Boy on the First Date).
+ Hyenaxander (The Pack).
+ När han och Buffy pratar om att Willows onlinepojkvän Malcolm kan vara en yxmörare - nu vet jag varför jag alltid säger det om folk från internet! (I Robot - You Jane).
+ När Xander struntar i att han egentligen vill köra en påle i Angels hjärta, och går och ber honom om hjälp efter att Buffy gått till The Master (Prophecy Girl).

Vi får se när jag hinner med säsong 2, det kommer när det kommer...

Läs även andra bloggares åsikter om willow. giles, cordelia, buffy, xander

Buffy säsong 1 - avsnitten

Jag har länge tänkt göra en buffylista för varje säsong, men har ständigt skjutit upp projektet. Inga riktiga recensioner, utan bara en lista med kommentarer. Men nu har jag äntligen satt mig ned i tvsoffan med penna och block och sett första säsongen från början till slut. Mitt första möte med Buffy var filmen från 1992 och jag är en av få som faktiskt gillar den. Jag såg den på TV någon mörk natt och uppskattade humorn mycket, vilket jag även gör idag (haha, som när Benny försöker komma in hos Pike). Så när TV4 (eller?) började sända serien några år senare tittade jag så mycket jag kunde. Men detta var innan nedladdningens och dvdboxköpens tid så jag missade en hel del och såg aldrig hela säsonger. Första gången jag såg de tolv avsnitten i sträck var efter att ha sett säsong 5-7 och i jämförelse med dem så upplevde jag säsong 1 som ganska dålig. Något man måste gå igenom, för att sedan njuta av resterande säsonger. Så jag var inte superexalterad nu när jag satte mig för att plöja igenom boxen. Men till min förvåning var serien mycket bättre än jag hade väntat. Det är faktiskt riktigt svårt att lista dem, då de är väldigt jämna avsnitt. Men även om det inte är något som sticker ut som riktigt dålig är det heller inget som sticker ut som riktigt bra. På det stora hela är handlingen inte speciellt fantastisk, jag är inte alls intresserad av The Master hur charmig han än må vara, utan det som gör avsnitten är humorn och karaktärerna.

Mina favoritavsnitt från säsong 1

5. Out of Mind, Out of Sight - avsnitt 11
I det första avsnittet som fokuserar på Cordelia får vi se vad som kan hända om man ignorerar någon. Likt Friends-reklamen som gick på TV för några år sedan blir en människa allt mer osynlig ju mindre folk lägger märke till den. Ja, det låter lite självklart men jag menar faktiskt osynlig. Stackars Marcie Ross (Clea DuVall) sitter i klassrummet och räcker modigt upp handen fråga efter fråga. Men hon finner att läraren ständigt väljer någon annan och att hennes hand börjar bli transparent. Scenen är otroligt rörande, mycket på grund av DuValls kroppspråk. Idag är hon osynlig, helt bortglömd, och redo för hämnd och skolans, snart krönta, drottning Cordelia är den hon är ute efter.
Något som verkligen tilltalar mig med Buffy är att det mitt bland alla löjliga monster och fjantiga skämt finns otroligt gripande scener och händelser. Det är ganska sparsamt med det i säsong ett, jag kan bara komma på tre scener, och där är Marcie i klassrummet den tredje (ettan och tvåan dyker också upp i listan). Andra saker jag gillar med avsnittet är bland annat att staten är medveten om alla skumma saker som sker. Givetvis bara för att kunna utnyttja det själva, men man har dittills mest haft en känsla av att allting är så lokalt och det är det ju inte. "Männen i svart" är på skolan långt innan Buffy och hennes sidekicks har fattat vad som pågår. Cordelia, som varit en riktig pärla till karaktär säsongen igenom, får äntligen ett avsnitt och man får se glimtar av en lite varmare själ vilket gör att hoppet till den hon blir i Angel inte känns lika extremt. På tal om Angel så får vi se första mötet mellan honom och Giles, och de har en gullig liten scen där Giles visar att han accepterar att Buffy är vän med och litar på en vampyr. Något jag däremot inte gillar är Alyson Hannigans hemska prestation i "I'm your deputy!"-scenen där hon skrattar hysteriskt med Xander.

4. The Pack - avsnitt 6
Skolan är på studiebesök på stadens zoo, som har fått in nya hyenor från Afrika. Dessa är i karantän, men Xander och fyra riktigt bitchiga elever går in där ändå och blir, hör och häpna, besatta. Efter att ha etablerats som en snäll, men lite clownig, kille blir nu Xander ledare för gänget och allt mer lik ett rovdjur. Men även om Giles mest tror att Xander beter sig som den sextonårige pojke han är, anar Buffy oråd och försöker reda ut det hela.
En bit in i avsnittet får vi säsongens näst mest rörande scen. Hyenaxander har betett sig som ett redigt praktarsel mot Willow, och vi utsätts för första gången för Hannigans superkraft - gråt. När hon skrynklar ihop sitt lilla ansikte och blinkar med tårfyllda, o så sårade ögon, smälter alla hjärtan i hela världen. Man glömmer att hon många gånger levererar sina repliker rätt styligt i första säsongen, för ingen kan spela ledsen så bra som hon. Den som sårar Willow ska döden dö. Så är det bara. Ja, för Willow är ju kär i Xander men han är kär i Buffy och hon i sin tur är kär i Angel, något som erkänns för första gången i det här avsnittet. Innan har Buffy mest låtsas störa sig på Herr Tall Dark & Broody. Långt innan jag blivit det buffyfan jag är idag, och mest bara diggade serien, är detta ett av de avsnitt jag mindes bäst från första säsongen.

3. The Harvest - avsnitt 2
Xander och Willow vet nu om att Sunnydale kryllar av vampyrer och deras bästis Jesse har blivit kidnappad. Buffy och Xander beger sig ut för att rädda honom, utan att veta att han redan blivit omvandlad, och The Master gör sig redo för att, genom Luke, äta riktigt många människor. Luke och andra hantlangare stänger in massvis med folk i The Bronze, stadens enda (?) nattklubb, och börjar kalasa. Så det är här The Scoobies egentligen föds, genom att Buffy, Xander, Willow och Giles hjälps åt att rädda de stackars människorna.
Här får vi reda på några ganska viktiga saker. Vampyrer har en förkärlek för dramatik (tänk bara på vampyren som står uppe på balkongen och riktar strålkastaren mot Luke), Buffy är bra på att improvisera, Giles är lika charmigt mossig som han ser ut och vem som helst kan dö och på ett ganska odramatiskt vis. Jag skrattade gott när en panisk, flyende kvinna råkar knuffa in Jesse i pålen som Xander håller. Ja just det, och att alla i Sunnydale är ganska bra på att förneka vad som pågår runt omkring dem. I övrigt börjar Willow få lite skinn på näsan, som när hon hämnas på Cordelia på datorlektionen, och vi får se favoriten Harmony för första gången.

2. The Puppet Show - avsnitt 9
Till Giles stora förtret tvingar rektor Snyder honom att ansvara för skolans talangjakt. Buffy, Xander och Willow gör narr av både honom och tillställningen, men givetvis hör rektorn detta och tvingar dem därför att delta. Under repetitionerna blir alla imponerade av buktalaren Morgan (Richard Werner) och hans docka Sid, men när en flicka hittas mördad och Morgan beter sig allt mer skumt blir vårt gäng misstänksamma.
Den som inte sett Buffy tror nog att det bara är en värdelös monsterserie med för lite budget, inte att det är en komediserie med hjärta och lite splatter istället för burkskratt. Men här märks det tydligt - jag skrattade hela avsnittet igenom - samtidigt som skräcktouchen fortfarande är kvar i form av den lite obehagliga dockan. Avsittet är dessutom fullt att missledande hintar, ja det är lite av en whodunnit, och jag kan ärligt säga att jag inte mindes vem som var the bad guy nu när jag såg om det för första gången på kanske tre år. Scoobiesarna börjar bli mer tighta, det känns som att man som tittare börjar komma in i gänget, och rektor Snyder är helt klart ett uppköp från mesiga Flutie (som blev uppäten).

1. Prophecy Girl - avsnitt 12
I säsongsfinalen upptäcker bibliotekarien och Väktaren Giles att Buffy, enligt profetian, kommer att dö när hon slutligen slåss mot The Master. Istället för att berätta det för henne försöker han komma på ett sätt att ändra hennes öde, men hon råkar höra honom prata om det med Angel. Det är dessutom tid för skolbal, Xander frågade henne men hon tycker bara om honom som kompis. Så efter att ha deppat ihop lite över att hon antagligen kommer att dö inom kort drar Buffy på sig balklänningen och låter sig ledas ned till The Masters håla för att förhoppningsvis dra med honom i fallet.
Givetvis brukar säsongsfinaler ha det där lilla extra - det är ju ändå upplösningen vi pratar om - men det som petar upp Prophecy Girl på förstaplatsen för mig är scenen där sextonåriga Buffy bryter ihop. Hon har precis fått veta att hon kommer att dö, och inför en bekymrad Angel och modfälld Giles gråter hon att hon inte bryr sig längre. Hon säger upp sig. Hon vill inte dö. Inte ett öga torrt hemma i tvsofforna, eller vad säger ni? Iklädd sin riktigt snygga (något precis alla andra i serien påpekar, till och med The Master) balklänning tar hon tillslut armborstet och låter sig ledas ned i hålan och här händer något viktigt. Buffy misslyckas och dör, men tack vare att hennes vänner alltid kommer hjälpa henne no matter what finns Xander där och kan ge henne första hjälpen. Slayers dör unga, så är det bara. Men Buffy reser sig upp, starkare än någonsin, och kan med hjälp av sina vänner vinna över seriens första Big Bad.

Vilket avsnitt var sämst då?

Nightmares - avsnitt 10
Otroligt skumma saker börjar hända i Sunnydale, ja skummare saker än vanligt alltså. Xander finner att han helt plötsligt står halvnaken inför hela klassen, Giles går vilse i biblioteket och Willow måste sjunga opera på scen. Allas mardrömmar har blivit verklighet. Men mitt i all kaos ser Buffy samma lilla pojke om och om igen. En liten pojke som ligger i koma efter att ha blivit misshandlad. Gänget inser att det är pojken som gör detta och försöker därför hjälpa honom att övervinna sitt eget hjärnspöke.
Det här skulle kunna ha blivit ett bra avsnitt, jag gillar Restless (4x22), men jag fann att jag totalt tappade intresset. Jag som trodde att Teacher's Pet, där Xander nästan blir uppäten av en jätteinsekt, eller I Robot - You Jane där Willow på sätt och vis blir tillsammans med en demonrobot, skulle vara de sämsta avsnitten. Men de var riktigt underhållande, ja nästan rätt bra om man bortser från den egentliga plotten. Men detta? Det känns ganska platt, de hade behövat gå lite mer på djupet för ämnet är ändå intressant. Giles är rädd för att Buffy ska dö, Buffy är rädd för att bli levande begravd, Willow har dåligt självförtroende och är blyg, saker som återkommer serien igenom. Sedan så har jag vid det här laget tröttnat rätt hårt på The Master. Kill him already.

Läs även andra bloggares åsikter om buffy, osynlig, mardrömmar, buktalare, profetior, hyenor