10 original jag missat

A: "Igår såg jag infoga titel, den var riktigt jävla bra!"
B: "Menar du originalet eller remaken?"
A: "Eeeh, var det en remake?!"

Känner du igen dig? Det borde du göra nu när vi lever i en remaketid. Visserligen vet du oftast om att det är en nyinspelning, och många gånger är det du som är person B. Det du egentligen bör göra något åt är att du nöjer dig med att se den nya versionen, eller? Jag ska sluta avfärda original, sluta vara så lat. Är du på?


Alltså, topp 10 långfilmer där jag sett nyinspelningen men inte originalet - i vill se-ordning. Nyinspelningen jag sett står i parentes under titeln. Att filmer som är baserade på böcker, serier eller pjäser inte räknas ska jag väl inte behöva säga?

10. Den vilda biljakten - Peter Collinson - 1969
(The Italian Job - F. Gary Gray - 2003)
Jag är som de flesta andra - heistfilmer och biljaktsrullar är något man lätt kommer in i. Jag har sett en hel del sådana filmer, men inga som är äldre än 20 år. Ja inte vad jag kan komma på i alla fall. Det kanske vore dags att se vad 60-talet går för?

9. Yojimbo – livvakten - Akira Kurosawa - 1961
(För en handfull dollar - Sergio Leone - 1964)
Jag såg faktiskt remaken väldigt nyligen, och jag gillade grundplotten även om utförandet lämnade en hel del att önska. Sedan har jag aldrig sett en film av Kurosawa, så...

8. King Kong - Ernest B Schoedsack, Merian C Cooper - 1933
(King Kong - Peter Jackson - 2005)
Jag har även sett Lange-versionen men det var så länge sedan att jag inte kan sätta ett ärligt betyg och borde kanske se den med. Ärligt talat tror jag inte att jag kommer att gilla någon av dem, men vad gör man inte för allmänbildningen?

7. Storslam i Las Vegas - Lewis Milestone - 1960
(Ocean's Eleven - Steven Soderbergh - 2001)
Heist igen alltså. Well, Brat Pack är jag bekant med, Frat Pack likaså. Men när det gäller Rat Pack är jag desto mer vilsen, även om jag faktiskt såg en film med Dean Martin nyligen. Alla fem ratpackare är med i Storslam i Las Vegas, så det är ju en bra film om man ska lära känna dem.

6. Mumien vaknar - Karl Freund - 1932
(Mumien - Stephen Sommers - 1999)
Det är ju riktigt skamligt att ha sett en hel del varulvs-, vampyr-, frankenstein- och andra monsterrullar men inte en enda mumiefilm förutom de där två med Djungel-George, och ett avsnitt av Buffy så klart. Fy på mig.

5. Hairspray - John Waters - 1988
(Hairspray - Adam Shankman - 2007)
Även om jag inte alltid gillar Waters filmer så gillar jag Waters och har som mål att se så många av hans rullar som möjligt. Tyvärr hann jag se nya Hairspray först, och jag har hört att originalet tack och lov inte har lika mycket sång, så det verkar lovande.

4. Jungfrukällan - Ingmar Bergman - 1960
(The Last House on the Left - Wes Craven - 1972)
Wes Cravens "skräckfilm" är något av det absolut sämsta jag någonsin sett i mitt liv. Den var otroligt ologisk och poänglös, men något säger mig att det inte stämmer om Jungfrukällan. Dessutom kanske det skulle vara rätt passande om den tog min bergmanoskuld? Eller kanske smaklöst, you tell me.

3. Open Your Eyes - Alejandro Amenábar - 1997
(Vanilla Sky - Cameron Crowe - 2001)
Nu gillade jag inte Vanilla Sky överdrivet mycket, men så kan jag även säga det om Tom Cruise och Cameron Diaz. Det jag däremot gillar är idén, och det är ju ganska ofta ickeamerikanska original är bättre än hollywoodversionen så jag har inget att förlora.

2. Himmel över Berlin - Wim Wenders - 1987
(Änglarnas stad - Brad Silberling - 1998)
Så där på rak arm kan jag komma på två filmer jag sett där de talar tyska, och det är Funny Games och Spring Lola, även om de givetvis är fler än så. Några fler i alla fall. Eh, jag måste nog erkänna att jag sett fler filmer med Nic Cage än jag sett tysktalande filmer och det är ju helt katastrofalt! Jag har Himmel över Berlin hemma, jag är otroligt förtjust i filmer om kristen mytologi för att inte vara ett fan av Gud, varför har jag inte sett den ännu?

1. Infernal Affairs - Mak Siu-fai, Andrew Lau Wai-keung - 2002
(The Departed - Martin Scorsese - 2006)
Till skillnad från resten av världen störde jag mig ganska mycket på The Departed, även om den var underhållande för stunden. Men jag har hört att originalet ska vara riktigt bra, och jag misstänker att alla där är mycket hårdare och smartare än Leo, Matt och grabbarna och så länge jag slipper se Jack Nicholson åter igen vara Jack Nicholson är jag glad.

Är någon av dessa rullar baserade på en bok/pjäs/serietidning/liknande kan du ju lämna en kommentar och skälla lite på mig.

10 "Va, har du inte sett den?!?!?!"

Låt säga att du träffat en ny person och att du efter lite filmsnack får reda på att han eller hon aldrig sett Jurassic Park eller en polisskolanfilm eller kanske Star Wars. Erkänn att du med gapande mun kommer, nästan lite anklagande, att skrika "Va, har du inte sett den?!?!?!". Om du sedan tänker efter lite så vet ju du att du faktiskt har en hel del filmer du missat, så du kanske inte ska säga något? Här är de 10 jag bör skämmas mest över att jag inte sett (jag kommer inte ta med sådana jag börjat kolla på).

10. Lawrence av Arabien - David Lean - 1962
En mastodontrulle det regnade oscarsnomineringar över, och som dessutom vann sju av dem. Den dyker ständigt upp på bästa film-listor och regissören har regisserat en hel del klassiker till. Det kanske är dags för mig att se den.

9. Chinatown - Roman Polanski - 1974
Jag gillar inte Jack Nicholson, och om du stör dig på det kan du sluta läsa nu för han är inte den enda hjälten jag kommer smådissa i den här listan. Han spelar alltid samma karaktär, och den enda filmen jag sett som är ett undantag är Korpen. Där har han tights, är ung och ser ut som min gamla klasskamrat Filip som luktade äckligt. Filmen är från 60-talet, och det mesta jag sett med Jackie boy är från 80-talet och framåt så för att inse hans storhet kanske jag borde vidga mina vyer. Chinatown är en hyllad klassiker, och känns som ett självklart val.

8. En kvinnas doft - Martin Brest - 1992
Vad gör den här bland alla andra tungviktare och klassiker, kanske du tänker nu. Jo det är så här att alla har sett den är utom jag, så jag fattar inte huuuuua-referensen och jag har väl inte heller riktigt insett grejen med Pacino. Japp, you heard me.

7. Citizen Kane - Orson Welles - 1941
Att många anser detta vara bästa filmen någonsin - alla kategorier - borde räcka som anledning. Att den inte hamnar högre på listan är för att den stora massan faktiskt inte sett den (misstänker jag).

6. Dirty Harry - Don Siegel - 1971
Clintan, en av världens mest kända filmrepliker, polisfilmen av alla polisfilmer och jag har missat den. Skam på torra land för sjutton gubbar! Vilka värdelösa storebrödar jag hade, de "tvingade" mig minsann se att westernclintan och Örnnästet (tack!), men inte Dirty Harry. Fnys.

5. Mitt liv som hund - Lasse Hallström - 1985
Hallström är antagligen den svenska regissör jag sett flest filmer av, men den enda svenska filmen i gänget är Tuppen. Efter Mitt liv som hund blev det Hollywood med Julia Roberts och Johnny Depp, Lasse hade ju blivit oscarsnominerad för bästa regissör! Men ändå har jag helt lyckats missa rullen. Fy skäms på mig.

4. Apornas planet - Franklin J Schaffner - 1968
Jag har sett Tim Burtons version, och det gör en ju inte mycket lyckligare. Inte för att jag tror att den här ska vara så mycket bättre, men det tillhör ju för tusan allmänbildningen. Hur många gånger dyker det inte upp referenser till den här rullen i film och TV-serier? Skulle vara skönt att vara in on the joke nästa gång.

3. Mandomsprovet - Mike Nichols - 1967
En av de där klassikerna med stort K - som dessutom har ett minst lika klassiskt soundtrack. Förra våren såg jag, fråga mig inte varför, Ryktet går som ju är lite av en uppföljare till Mandomsprovet och den var helt värdelös. Jag måste lära mig att prioritera.

2. År 2001 - ett rymdäventyr - Stanley Kubrick - 1968
Jag vet en sak om den här filmen: Apor som slår med pinnar till Also Sprach Zarathustra. That's it, och det är ju för sorgligt för någon som kallar sig filmtipsare!

1. Taxi Driver - Martin Scorsese - 1976
Japp, jag erkänner, jag har aldrig sett Taxi Driver och vi äger den på DVD. Orsaken är att jag aldrig varit något vidare Scorsese- eller De Niro-fan. Hädar jag nu igen? Ni får slå mig. Den enda riktigt bra Scorseserullen jag sett är Maffiabröder, men så har jag ju inte sett hans äldre filmer. Jag borde verkligen ge denna en chans.

Jag har faktiskt börjat beta av klassiker jag aldrig sett, först ur är westernrullar men jag kommer nog till den här listan förr eller senare.

10 filmer jag skäms över att jag inte såg klart

10. De förlorade barnens stad - Jean-Pierre Jeunet, Marc Caro - 1995
Jag somnade. Min ursäkt? Jag var ung, såg den sent på kvällen på en sketen, liten TV och hade då aldrig sett en jeunetfilm så jag visste ju inte vad jag missade. Ska se om, ska se om, ska se om.

9. Short Cuts - Robert Altman - 1993
Den här är jag ganska grinig över att jag inte såg klart, för jag hade med glädje tryckt dit ett lågt betyg på den. Det var samtidigt som Eurovision Song Contest, något jag vanligtvis inte kollar på, men i en av Short Cuts reklampauser zappade jag och såg några galna, rosa fransmän med låtsaskatter runt axlarna. Det var bra mycket mer intessant än urtrista Short Cuts. Det tråkiga var bara att det inte var mycket kvar av filmen, och den är ju en man ska ha sett. Suck.

8. Dawn of the Dead - George A Romero - 1978
Vi bodde hos svärmor en sommar och ibland låg vi i gästsängen och tittade på film på latopen. Dawn of the Dead var en sådan film, men klockan var mycket och vi trötta så vi stängde av. Det var tre år sedan. Så varför har vi inte sett klart den efter det? Jag har ingen aning, för vi har lyckats se Night of the Living Dead, Day of the Dead och nyinspelningen av Dawn of the Dead sedan dess. Ibland är man allt bra dum.

7. Solaris - Andrej Tarkovskij - 1972
Ibland vill även ett okultiverat opretto som jag se rysk film, och visst började Solaris helt okay. Lite stillsam kanske, men det gillar jag. Något jag inte gillar däremot är att se en snubbe åka bil i tråkiga tio minuter, så jag stängde av. Kalla mig dampbarn om du vill, men det är så det ligger till.

6. Kids - Larry Clark - 1995
Det var nittiotal, jag var ung och bodde hemma. Kids går på TV, jag tittar och in klampar mamma. "Nej VAD är det du tittar på?" gastar hon och stänger av. Detta trots att jag alltid fått se precis vad jag vill. Borde ha kämpat mer för att få se klart filmen så skäms på mig.

5. Irréversible - Gaspar Noé - 2002
Don't hate on me, jag blev åksjuk! Kvaliteten var det lite så där med, så filmen ska absolut få en andra chans.

4. Blues Brothers - John Landis - 1980
Jag stängde faktiskt av för att jag blev uttråkad. Japp, jag vet att alla älskar den här, men jag gjorde det helt frivilligt. Ångrar jag mig? Javisst! Vi såg mer eller mindre bara biljakten så jag gav den ingen riktig chans och jag gillar ju Dan Aykroyd!

3. Fear and Loathing in Las Vegas - Terry Gilliam - 1998
Det här är faktiskt riktigt pinsamt, för jag tyckte att filmen började jävligt bra. Men min då nyblivna sambo förförde mig och ja. Ni vet hur det är. Sedan dess har den jäveln sett om den utan mig. Moooorrrr.

2. Scarface - Brian De Palma - 1983
Min gamla chef köpte den till mig då han tyckte att det var en skam att jag inte sett den. Så jag och min kompis stoppade in den i videon en sommarförmiddag och började kolla. Men tydligen hade vi väldigt mycket att prata om för helt plöstligt hade mer än halva filmen gått och vi hade ingen aning om vad som hänt. Förlåt gamla chefen.

1. Casablanca - Michael Curtiz - 1942
En film som är otroligt omtyckt av både kritiker och publik, en riktig klassiker helt enkelt, och den innehåller dessutom en "Heja Sverige!" i form av Ingrid Bergman. Men inte har jag sett den. I somras gick den på TV, jag bänkade mig och efter en kvart snusade jag på som ett liten spädbarn. När jag vaknade var filmen slut, men jag var faktiskt sjuk.