Superpappersmario

I helgen köpte jag Super Paper Mario (Wii), hurra för mig! Tyvärr förstördes min köpglädje lite av den helt värdelösa människan som jobbar på GAME där jag bor. Nästa gång hans chef är där ska jag klaga så det bara skiter om det. Men nu ska jag inte skriva om Butter McSuris utan om mitt nya spel! Eftersom jag har ett jobb så har jag inte hunnit spela så mycket, men hittills är det väldigt roligt, speciellt då jag inte tagit reda på vad spelet gick ut på och hela 2D/3D-grejen var nytt för mig.
Så vad handlar spelet om? Ja jag är en sådan där person som vill klicka förbi alla cutscenes och snabbt går igenom all dialog, vilket min tvspelsdesignersambo hatar hos mig. Om det inte är ett spel som lagt otroligt mycket hjärta och jobb i storyn (som i Psychonauts) så bryr jag mig helt enkelt inte. Men jag har i alla fall snappat upp att Princess Peach kidnappats och när rörmokarbröderna, fördomsfulla som de är, knallar till Bowser för att ge honom pisk upptäcker de att det finns en ny Bad Guy i stan och att Bowser är oskyldig.

Grejen med Super Paper Mario är ju att man kan växla mellan 2D och 3D. Grundläget är likt klassisk NES, men så hamnar man gång på gång i en omöjlig situation utan lösning. Trodde du ja. När du inte kan hoppa över den där megakolossen, och det inte finns en studsmojäng i närheten trycker du helt enkelt på A-knappen och vips så blir det 3D och du kan kuta bakom hindret. Detta läge gör även att du kan hitta gömda gångar, skyltar, dörrar och annat smått och gott. Man har även små pixlar med sig, som kan göra olika saker (smälla bomber t.ex.) och man kan, precis som i Super Mario Bros 2 (NES) växla mellan olika karaktärer.

Så om man bortser från all URTRÅKIG dialog jag inte orkar läsa är det här hittills (jag är bara på värld 2) ett mycket roligt, snyggt, och faktiskt ganska enkelt, spel. Köp!

Hemsida